Rakhmat Akilov har erkänt – men målet är inte över

by | 31/01 - 2018

Nu åtalas den misstänkte Rakhmat Akilov för dådet på Drottninggatan i Stockholm i fjol. Åklagaren yrkar att han ska dömas för bl a terroristbrott och försök till detsamma. Hans försvarare advokat Johan Erikson höll presskonferens med anledning av detta och meddelade bl a att hans klient erkänner brott. Men Akilov är på intet sätt bunden av hans erkännande.

Bara för att Rakhmat Akilov har erkänt brottet betyder det inte att han måste ha samma inställning när förhandlingarna börjar i februari. Den som är åtalad för ett brott kan ändra sin inställning.

En princip i brottmål är muntlighetsprincipen som bl a innebär att det bara är det som framkommer under domstolsförhandlingen som rätten har att grunda sitt avgörande på. Ofta är det även så att rätten (både juristdomarna och nämndemännen) är blanka blad inför en förhandling och att de inte läst en sida ur förundersökningen.

Förutom att Rakhmat Akilov kan ändra inställningen så har hans tidigare lämnade uppgifter i polisförhör också mindre tyngd än de uppgifter han lämnar under huvudförhandlingen. Vad som har sagts under förundersökningen får också åberopas av åklagaren endast i vissa fall och under särskilda förutsättningar. Syftet med förundersökningen är i första hand att skapa underlag för beslut i åtalsfrågan.

Efter ett uttalande från Högsta domstolen i NJA 2015 s 702 (det sk balkongmålet) framgår bl a följande.

“.//. förhör under förundersökningen sker inte med sådana rättssäkerhetsgarantier som gäller vid förhör inför en domstol och i parternas närvaro. De noteringar som görs av polisen kan ha blivit missvisande av flera skäl. Bland annat kan förhörsledaren och den som har förhörts ha talat förbi varandra utan att det framgår av anteckningarna. Är det fråga om skriftliga sammanfattningar från ett förhör kan det vara oklart vilka frågor som faktiskt har ställts och därmed också vilka förhållanden som det har legat nära till hands för den hörde att berätta om. Vidare kan upplysningar, som först senare visar sig vara viktiga, ha utelämnats. Uppgifter kan också ha getts en annan nyans än den som den hörde har velat förmedla.”

Domstolarna är därför försiktiga med uppgifter som kommit fram i polisförhör från den tilltalade. Det avgörande blir vad Rakhmat Akilov kommer att säga under huvudförhandlingen.

I brottmål är det åklagaren, eller målsäganden, som har bevisbördan. Det innebär att även om Rakhmat Akilov står fast vid sitt erkännande betyder det inte per automatik att han kan dömas. Åklagaren måste kunna styrka att det är ställt utom varje rimligt tvivel att det har gått till på det sätt som han påstår.

Åklagaren måste då ha något annat som stöder hans påståenden, sk stödbevisning. Av allt att döma från gårdagens medierapportering synes Rakhmat Akilov ha gjort sig själv en otjänst genom att dokumentera händelseförloppet innan attacken samt att svära trohet för den Islamska staten.

Men om Rakhmat Akilov nu ändrar sig till förhandlingen har han också rätt att inte säga någonting. Av samma avgörande från HD som tidigare refererades framgår även följande.

“Den tilltalade har rätt att tiga. Endast i situationer som uppenbarligen kräver en förklaring kan den tilltalades tystnad tillmätas betydelse. Den tilltalade ska i princip inte heller ha någon nackdel av att lämnade uppgifter visar sig vara felaktiga. Detta hänger samman med att han eller hon kan ha skäl att lämna en annan berättelse än den som är sann, särskilt om gärningspåståendet innehåller även annan brottslig gärning som han eller hon kan riskera att dömas för.”

Om Rakhmat Akilov ändrar inställning till huvudförhandlingen och förnekar att han har gjort sig skyldig till terroristbrott har han en tung uppförsbacke. Han har då en förklaringsbörda till hans påstådda kontakter med Islamska staten. Det blir då svårare för honom om han väljer att sitta tyst.

Det ska bli intressant att följa utvecklingen i det mål som inleds i Stockholms tingsrätt den 13 februari 2018. Advokatfirman Tengvall kommer att följa rättegången.